Carl-Robin Larsson

Den inre stressen. . .
Då var det Onsdag igen och jag förvånas varje gång över hur snabbt veckorna går, man hinner knappt blinka innan en ny dag är kommen. Många tycker säkert att det är rätt skönt att dagarna flyter på men jag känner emellanåt en inre stress. En inre stress på det sättet att det inte är långt kvar innan vi återigen står där och firar in det nya året tillsammans med dem vi håller kära. Men jag kommer inte kunna fira in det nya året som frisk, jag kommer fortfarande ta med min psykiska ohälsa till år 2018. Jag kommer fortfarande vara en man som handskas med min ångest och delar av min depression. 
Någonstans fanns en förhoppning om att hinna avsluta allt som hade med mina psykiska problem att göra innan det nya året anländer. Men insikten har nu kommit ifatt mig och jag kommer tacksamt få ta med mig allt till det nya året och försöka avsluta det där. Det finns inte så mycket jag kan göra åt det. Men att ha accepterat detta lindrar inte den inre stressen jag känner utan den finns fortfarande där, inte konstant men med jämna mellanrum och jag försöker att hela tiden tänka att det inte finns så mycket jag kan göra åt saken utan jag försöker att acceptera de känslor som jag känner och ta en dag i taget.
Så Onsdag, Vad står på agendan idag?
Inte speciellt mycket alls faktiskt för jag hinner inte med så mycket under denna dag eftersom jag har min DBT-terapi som börjar vid halv två om dagarna så den ska jag försöka åka iväg till även denna vecka. Men personligen tycker jag detta är en mycket intressant metod att använda sig av när det kommer till psykisk problematik, för den är inte bara lärorik och en behandling, utan också otroligt intressant. Det är som att sitta på en riktigt bra föreläsning som man inte riktigt vill ska ta slut. Hur konstigt det än låter så är det verkligen så och jag kan säga till er läsare att jag lärt mig så otroligt mycket om både mig själv och psykisk ohälsa trots att terapin inte startade för så längesedan. Men det är väll så resultatet på en terapi ska vara?
Terapin håller iallafall på i två och en halv timme så när den väl är klar så händer inte så mycket, dels orkar man inte för huvudet är helt sprängfyllt med information men också för att man bara vill kunna slappna av en stund hemma tillsammans med sin familj. Dock känns det som om Aléx nämnde något, något som vi skulle göra idag.Så älskling, vad det något vi skulle göra idag?
Mitt minne är fortfarande inte det bästa men det har blivit betydligt bättre om man jämför med tidigare. Egentligen borde jag var mer duktig på att skriva ner planerade saker i min existerande kalender, men den ligger för det mesta och bara se snygg ut. Skärpning Carl-Robin!
Just nu iallafall sitter jag i soffan och har precis ätit en skål gröt och avslutat min första kopp med kaffe, detta tillsammans med serien "Once upon a time" och försöker helt enkelt bara att vakna till liv för att orka ta mig till duschen och göra mig klar för att åka iväg. Men innan dess blir det kaffe nummer två och lite mys med våran underbara hund Lion om han nu vill kliva upp ur sin korg. Så med detta lite annorlunda inlägg mot vad jag i vanliga fall brukar publicera så vill jag önska er alla en fin Onsdag!
Men avslutningsvis skulle jag gärna vilja ta del av era åsikter kring detta inlägg och hur vad ni tycker. Vill ni att jag ska fortsätta att emellanåt ha inlägg som detta som skiljer sig från de texter jag vanligtvis brukar skriva eller vad säger ni? Kommentera gärna och känna er fria till att höra av er om ni behöver någon att prata med. Jag svarar alltid.
KRAM!
#1 - Alex

GYMMET!!!! :P

#2 - Ann-Sofi

Det är trevligt med en liten avstickare då och då.
Puss puss

#3 - Lchfjochm

Nu fattade jag hur man kommenterar :-)
Jag går ACT-terapi just nu, och precis som du skriver så är det inte mycket man orkar efter en session. Jag upplever också att jag mår sämre iochmed terapin, men det är ju för att jag "öppnat locket på lådan med ångest som jag suttit på hela livet". Kör mycket mindfulness och avslappning och såklart pulshöjande träning.
Jag har ju nyligen funnit din blogg så jag har inte riktigt koll på vad du brukar skriva om, men jag gillar det jag läst hittills 👍

#4 - Sandra Rosén Dahlgren

Känner igen det där! Tiden går så himla fort att man knappt hinner tänka. Jag är mest stressad över att jag inte hinner det jag vill... Både i stunden och i livet i allmänhet, man trodde att man skulle ha kommit längre vid det här laget liksom. Men det hjälper ju inte att tänka så... "Fokus på det positiva" :). Söt vovve, så gosigt han verkar ha, förstår om han inte vill kliva upp ;). Diggar din kalender också ;) :)!